Pappersåtervinning är ett av många sätt genom vilket man kan bidra till att motverka temperaturökningen. Varje hushåll i Sverige genererar ungefär 100 kilo returpapper per år, och för många företag är siffran betydligt högre. Det papperslösa kontoret är ju, som de flesta nog vet, än så länge mest en utopi.
Genom att återvinna papper hålls det kol som funnit i träden borta från atmosfären längre tid än om det skulle ha förbränts, vilket gör att mängden koldioxid i atmosfären hålls nere. Därmed hålls klimatet också i schack. Pappersfibrer kan återvinnas mellan fem och sju gånger innan de är helt uttjänta, och under denna tid hålls kolatomerna i pappret borta från atmosfären.
Det papper som framför allt återvinns är ljust returpapper som tidningar, tidskrifter, kopieringspapper från kontor och returpapper från tryckerier. Kartonger och wellpapp går i retur från butiker och varuhus och återvinns vid tillverkning av ny wellpapp. Kuvert ställer däremot till problem i återvinningen p.g.a. limmet, och bör därför slängas i hushållssoporna.
Pappersbruken gör returfiber av returpappret, och av returfibern görs papper och kartong. Returpappret renas från sand, partiklar och trycksvärta innan det bleks med ditionit eller väteperoxid. Returfibern används framför allt för att tillverka tidningspapper, skriv- och tryckpapper, kartong samt liner och fluting, som i sin tur är de två elementen i wellpapp.
Returfiber av återvunnet papper utgör ungefär hälften av den totala mängd fiberråvara som används vid papperstillverkning. För det mesta blandas returfibern upp med helt ny färskmassa eller färskfiber innan den blir till papper eller kartong igen.